Hosea 4:6

Hosea 4:6

Om denna blogg:

"Mitt folk går under i brist på kunskap".

Liknelsen om de två husbyggarna

VaksamhetPosted by Magnus N 2015-12-19 21:04:34
Vad står vi på för grund. Bygger vi vår tillvaro, vårt liv på världen och följer med i alla trender och moden som ett torrt löv för vinden. Eller vandrar vi på den så kallade smala vägen som är lika med att skapa en relation till Jesus Kristus och att låta sig bli förvandlad att leva med det himmelska perspektivet, att veta och längta efter det som väntar på oss efter detta jordeliv. Liknelsen om de två husbyggarna frågar oss på vilken grund vi har byggt vårt liv på. Är det på berget, klippan Jesus Kristus eller är det på lösan sand, världen. Läs mer om det i PDF-filen här nedan:
/Magnus N



Det är bättre att vara lite onödigt vaksam än att mista en hel evighet

VaksamhetPosted by Magnus N 2015-10-05 22:01:38

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge brukar det heta. Det finns ett då, nu och en framtid.

Man skulle faktiskt kunna likna vår vistelse i den här världen vid en ”parentes”. Det är inte tänkt att vi ska för evigt leva här. Vi som är troende och pånyttfödda är främlingar på denna planet. Vi tillhör ett annat rike, ett annat liv. Vi har bara ”mellanlandat”, vi ska snart bryta upp, vi ska vidare till en ny skapelse, en ny himmel och en ny jord, ett evigt liv i ljus och härlighet, utan tårar och bekymmer, med Fadern.

Man kan säga att vi befinner oss mitt emellan Edens lustgård, som människan blev utkastad ifrån, och det eviga livet med vår Fader som är vår slutdestination. Även om vi ska vidare så är det inte så att vi befinner oss här utan orsak. Det är ju så att så länge som vi lever här har vi fått till uppgift att förvalta denna underbara skapelse, att inte lämna den vind för våg och att föröka oss. Framför allt har vi mitt i vår resa mot slutdestinationen främst fått till uppgift att få med oss hem så många som möjligt. Men denna passage, ”parentes” mellan då som är Edens lustgård och framtiden som är slutdestinationen, är så riskabel att Guds Ord varnar oss allvarligt för att bli bedragna, lurade. Vi befinner oss helt enkelt på en andligt och på många andra sätt ”minerad” mark och därför måste vi se oss för var vi sätter ned våra fötter så att vi inte går under, tappar fotfästet. Var och en har ett eget ansvar att se till att inte bli bedragen, därför har vi också den helige Ande till hjälp.

Det är så mycket som kan gå snett, vi kan hamna så fel i vår vandring mot evigheten som oavsett om man är troende eller inte möter en evighet i evigt mörker eller evigt ljus beroende på vilken väg man har valt. Därför är vi så fullständigt beroende av den helige Andes vägledning, vi klara inte vandringen utan honom, vi klarar över huvud taget inte det på egen hand, av egen kraft. Den helige Ande är som en guide som guidar oss genom ett minfält och endast Guiden vet var det är säkrast att gå. ...

Läs fortsättningen i denna PDF-fil, det är ett bättre läsformat:

/Magnus N.

Vems röst är det vi följer, på vem fäster vi vår blick?

VaksamhetPosted by Magnus N 2015-09-30 21:30:28

När jag började skriva på denna text så kom jag att tänka på en textstrof ur en progglåt ”… Vem i hela världen kan man lita på?”… som Hoola Bandoola Band skrev 1972 och uppträdde med tillsammans med Nationalteatern, som också blev en stor hitlåt. När jag sedan läste vad som står skrivet i låttexten så fastnade jag också vid den strof som jag har strukit under nedan och jag kände att det är just så här det är idag i många fall och framförallt ”Vem i hela världen kan man lita på”?

Vem Kan Man Lita På:

”När far och mor är döda och våra släktingar har ta’tt gift och alla våra vänner valt sig själva och våra lärare och fröknar har gått och dränkt sig med varann’ och nu när sömntabletterna har slutat hjälpa och när vår präst från konfirmationen står och pekar i det blå och ingen fattar om han visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser på.

Då kommer halta Lotta hem till mig med rösten fylld av gråt och säger: Vem i hela världen kan man lita på?”…


Vem är det vi förtröstar på när livet och världen runtomkring oss krackelerar och faller sönder? Vem förlitar vi oss på? För när allt kommer omkring så är människan egentligen ingenting att lita på. Människan är en del av skapelsen och när skapelsen är på väg att falla sönder hur kan man då lättroget förlita sig, och förtrösta sig på något som är skapat liksom allt annat i skapelsen och som håller på att gå under? När man läser Guds Ord utan att varken lägga till eller dra ifrån då ser man att människan är ingenting att lita på. Det är självklart att det finns väldigt många kloka, visa och pålitliga människor som verkligen lever i Jesus Kristus och är ett redskap för Gud och är inlemmade i Kristi kropp. Men det är inte på grund av att de av sig själva är kloka och visa utan därför att de lever nära Gud genom Jesus och Ordet och låter den helige Ande får verka genom dem som deras vishet framträder.


Ords 2:6 ”Ty det är Herren som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och förstånd”.

Ords 9:10 ”Att frukta Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd”.


Vi måste akta oss noga för att okritiskt svälja allt som förkunnas eller förmedlas till oss oavsett hur pålitlig och ”stor” en människa tycks vara i människors ögon. Även den mest beläste, erfarne och berömda människan måste man pröva för när allt kommer omkring så är den människan bara en liten ynklig människa, skapelse i skapelsen. Den svagaste länken i skapelsen är människan själv...

Här är fortsättningen på hela texten:

(Reviderad version)
/Magnus N.